Om staten Israel

Jag har inget emot judar, tvärtom. Jag har inget principiellt emot andra folkgrupper heller, men väl en del emot vissa individer, vilken är en annan sak. Däremot har jag väldigt mycket emot staten Israel. Hur gärna jag än vill fokusera på det faktum att Israel är den enda demokratin i området, det faktum att judar har traditionell hemvist i området, det faktum att judar är och har varit en utsatt grupp, det faktum att de därför har och har haft behov av skydd, kan jag idag inte annat än önska en fredlig avveckling av staten Israel. Som saker och ting har tillåtits utveckla sig, med vissa israeliska politiker och israeliska och andra propagandamakare och en flat omvärld som tillåtit staten att bryta mot överenskommelser och internationell rätt, anser jag att staten Israel har förverkat sin rätt att existera. Det är tråkigt att konstatera att det inte fungerade, men världen skulle bli en betydligt säkrare plats utan Israel som en krutdurk i en extremt eldfängd omgivning. Är det rimligt att tillåta en sådan potentiell risk? Till vilket pris då?

Jag inser självfallet att frågan är död redan innan den väcks, men jag skulle sova bättre på natten om staten Israel inte fanns. Eftersom frågan redan är död, tänker jag inte föreslå vart dagens befolkning skulle kunna flytta.

Om idrott

Idrott är ett sjukt fenomen. Varför hyser vi beundran för människor som anstränger sig för att förstöra sina kroppar? Många idrottsmän ser ut att vara 10-15 år äldre än vad de borde enligt sin biologiska ålder. Är det beundransvärt att plåga sig, alt bli hög på kroppseget endorfin, ägna många vakna timmar åt detta för att kunna hoppa några cm högre alt längre? Sjuukt...

Och vi som tittar är knappast bättre. VAd driver oss? Vad får vi ut av det? Höra människor tala om sig själva som ett objekt - "Kroppen kändes bra idag...."

Den träningskult som brett ut sig är sjuk. Folk hetsar iväg till ngt som kallag "GYM", en kall, ogästvänlig miljö med stora maskiner, skrällig musik. Här ska man bearbeta muskler lite i taget. Folk BETALAR för detta! De säger att det är ROLIGT! Sjuukt...

Nu har man kommit på något som kallas "Funktionell Träning", dvs man har insett att vi knappast använder musklerna en i sänder, utan i muskelgrupper och att det då kan vara lite bra om de arbetar tillsammans.

DESSUTOM har man kommit på att det kanske är lite trevligare att vara ute i Naturen! Vilken upptäckt! Personliga tränare kan nu ta ännu mer betalt för att i stället för att hänga i den kalla gymmiljön, åka iväg till någon lämpligt belägen skogsdunge. Här finns gott om träningsredskap - bruna höga grejer man kan stretcha mot. Tallar kallas det visst.

Nä, fy fan, nu ska träningsdårarna förpesta utomhusmiljöerna också, springa med stela blickar och lackande svett, döva och blinda för allt och alla utom den egna endorfinhalten.

Vad var det nu för fel på skogspromenader? Finns inget som tränar funktionella muskelgrupper, koordination, balans lika bra, men det måste förstås heta nåt annat.

Om hållbar utveckling

Har varit på väckelsemöte på SIDA kring lärande för hållbar utveckling. Jag hade väl en tveksamt positiv inställning till begreppet när jag gick dit och var väl lite nyfiken på att få höra teorier kring varför begreppet så totalt försvunnit under horisonten. Det visade sig bli en beklämmande föreställning. Målgruppen var beslutsfattare i kommuner, politiker och tjänstemän men dessa lyste med sin frånvaro förutom några frälsta. Tillställningen antog mer och mer formen av väckelsemöte för redan frälsta. Allt gott och positivt inordnas under begreppet hållbar utveckling, snarast monopoliseras och vem kan vara emot hållbar utveckling? Det känns mer som ett uttryck för människors längtan efter helhet och sammanhang - man kom på att det där med miljö faktiskt hänger ihop med ekonomi och sociala frågor. Sen blev det kyrka. Slutnumret var magnifikt - en "forskare" som för övrigt talade till församlingen ungefär som han tilltalade sina mellanstadieelever, berättade hur det låg till och församlingen nickade och hummade. Hallelujaropen hängde liksom i luften. Det hela inramades av en teatergrupp - föralldel duktiga tjejer - vars budskap var att asfalt, bilar och utsläpp var dåligt. Hur kan man påstå att det natlurliga är cirkulärt och ekologiskt och att industrialismen innebär en linjär utveckling o är därmed dåligt. Vad är då en jävligt stor meteorit?
Själv tog jag min bensindrivna bil och körde hem.

Om teve

Svt:s beröringsskräck inför allt som luktar kvalitet, tycks ha tilltagit. Ängsligt försöker man beveka breda tittargrupper och unga, men struntar fullständigt (nåja) i sitt public service-uppdrag. Den stora merparten program av god kvalitet, sänds nästan utan undantag efter kl 22 på kvällarna. Vem ska titta på dem?

Jag reagerade när man häromkvällen puffade för den nya omgången av serien Vem vet mest och refererade till den som "succé". Grinig som jag är, mailade jag "klagomuren" och frågade i vilket avseende man kunde kalla serien succe, för vem etc. Fick ett blrup-svar, dvs ingenting. Höga tittarsiffror var väl det enda konkreta i svaret. Räknar man då in sändningstid samt antalet repriser?

Man ska väl inte reta upp sig på oförarglig och billig massproducerad underhållning, men det är ändå slående hur svt:s variant - i jämförelse med Fyrans Jeopardy! framstår som både totalt charmlös och ointelligent. Det är som om kunskap föraktas - genom att låta slumpen ha större betydelse än kunskaper och bildning, sänder man ett alldeles tydligt budskap. Nä, det här är visuellt skval för demensboenden.

Om dumhet

Med stor tvekan påbörjar jag detta som förhoppningsvis kommer att handla om allt från priset på handsmidd spik till behovet av en ny världsordning. Tror det kan passa mig att i största anonymitet dvs utan att riskera något kan vräka ur mig spridda tankar o funderingar som inte platsar vare sig vid fikabordet eller som pillow talk.



Jag kommit på att jag egentligen inte gillar människor något vidare. De flesta är skäligen ointressanta och förtjänar inte någon närmare bekantskap . Många är dessutom ganska dumma och är det någonting jag absolut inte kan ha något som helst fördrag med så är det dumhet. Med dumhet menar jag inte ointelligens, jag menar den typ av dumhet som består i att inte använda det huvud man har begåvats med av naturen. Att inte använda och utveckla sitt intellekt – det finaste människan äger, det som gör henne till människa – är ett brott mot mänskligheten.



Många människor använder sitt huvud mest till att klämma ner en keps på, även i överförd bemärkelse. Det är mig en gåta hur man frivilligt kan välja att bära ett plagg som så tydligt signalerar att man är lite korkad. Det är ungefär som muslimernas sjalett, ett obegripligt plagg. Förutom att kvinnor i Sverige också bar huckle för 100 år sedan – av ungefär samma skäl som andras i dag av muslimska kvinnor som bär sjal, ser det ju rent för taskigt ut. Dessutom måste det vara väldigt obekvämt att ha på sig, även om materialet inte är av syntet. Plagget påstås vara en symbol för en bekännande muslim, ett sätt att visa världen att bäraren är en god människa. För mig är det snarare en sexsymbol. Det finns inget så kittlande som det man inte ser, det man får föreställa sig själv. Det är en symbol för mannens herravälde över kvinnan som sexualiserad varelse, inte det motsatta som ofta hävdas. Genom att klä sig i slöja och dölja sig, visar man att man tillhör en man som har ensamrätt till ens person och kön. Kanske är det häri lockelsen ligger, att undandra sig ansvaret för sin egen sexualitet och finna nöje i att underkasta sig en mans önskemål? Det är beklämmande att höra kvinnor som i andra stycken tycks fullt normalt utrustade vad gäller intellekt, försvara detta fula och obekväma plagg och hävda att de bär sjal av fri vilja, för att visa att de är muslimer! Jag tror dessvärre att det mer handlar om en dålig vana, ungefär som unga killar som vant sig vid att skygga under en keps anknäbb, ett sätt att inte våga visa vem man är, att inte våga visa sin personlighet. En persons karakteristika är intimt sammanbunden med håret, därför är det lika obegripligt att unga män väljer att raka huvudet. För det första är det få som har så stiliga skallar att visa upp för oss andra, för det andra är det av hävd en symbol för skinnskallens totala brist på vett i alla bemärkelser.



Människor glömmer att de är sina medmänniskors utsikt. Det är om än inte en plikt, så en akt av respekt gentemot andra, att se behaglig ut. Det är inte vars och ens ensak, inte hur man luktar eller för sig eller ser ut. Vi ingår alla i ett socialt sammanhang och det väljer många att glömma bort idag. Vi bryr oss om vår familj och kanske några riktigt nära vänner, resten får sköta sig själva.