Varför är Berusning så laddat för oss svenskar? Varför betraktas berusade människor som något skamligt? Varför är det skämmigaste som finns att åka fast i en nykterhetskontroll dagen efter? Ja, vad är det för ett noa-ord, ”dagen-efter”? Törs vi inte ens uttala ordet bakfylla?
Svenskarnas förhållande till rusdrycker (kanske eg till berusning i allmänhet, men alkohol är ju det enda legala rusmedlet) är inte riktigt friskt. Vad beror det på att vi har så svårt att tolerera berusade människor? Minns ”affären” Schenström när Reinfelts pressekreterare fick avgå – inte för att hon hade en kärlekshistoria o satt o kelade på offentlig plats när hon hade jour, utan för att hon uppenbarligen var berusad. I ett annat land, t ex i UK blir sex på fel plats med fel person osvikligt en orsak till indignation, gatlopp i media och därmed hörande SKAM, medan berusning, även höggradig sådan betraktas med överseende och kanske mer som en privatsak. Hos oss är sex en privatsak och inget som någon annan har något med att göra, även på fel plats och med fel person. Men ve den som uppträder berusat! Kan vi le överseende då? Den enda som väl klarat detta hyfsat är teflon-Gudrun.
Jag har en kompis som på fullaste allvar reflekterade över att lämna sin relativt nye man efter att han uppträtt berusad på en fest, sluddrat lite enligt uppgift. Hon kände sig äcklad och kunde inte respektera honom efter detta. VA? Hjälp mig förstå!
Förvisso har vi en lång historia av superi med dithörande social misär och förvisso har nykterhetsrörelsen haft stort inflytande, men denna RÄDSLA för berusning måste ha en annan grund. För visst är det rädsla? Att vi tillhör ett rationellt folkslag som hyllar förnuft och betraktar sydligt temperament med viss misstänksamhet, räcker inte som förklaring. Engelsmän är också sådana, därtill kanske ännu mer kontrollerade och ängsliga att inte kunna iaktta alla sociala koder i alla lägen.
Denna vår inställning måste ju rimligen även ligga bakom den HYSTERI som går i dagen inför andra berusningsmedel, ILLEGALA sådana, som det relativt oförargliga haschet och andra tyngre och för all del inte särskilt oförargliga berusningsmedel. Det är snudd på jordens uindergång att upptäcka att ens barn eller annan närstående använt sig av NARKOTIKA, oavsett vad som avses. En tugga kat eller en heroinspruta. Det är väl ändå skillnad?
onsdag 20 januari 2010
torsdag 7 januari 2010
Om Mad men
Mad Men!!! Wow! Nyårsdagens bakfyllezappande ledde mig till denna otroligt eleganta oförutsägbara, välproducerade serie. Första bilderna naglade fast mig direkt o där satt jag timme ut o timme in. Det var en lång, svängd kromkurva mot mörk bakgrund, så småningom en speglad trafiksignal, ett ansikte. Sen var jag fast. Har inte blivit lika betagen av något på teve sen de första avsnitten av Deadwood som också drabbade, delvis kanske genom överraskningseffekten att oannonserad visas på tv4, fredagkvällar. Men vilken serie! Åtminstone i början. Även här imponerade vinjetten, musiken, miljöerna, omsorgen i detaljerna. Här fanns också andra sidor av västernskildringar vi inte varit så vana vid – skiten, fyllan, stanken, förnedringen. Sen var det ju också språket… Deadwood ser jag gärna om igen bara för språket. I senare säsonger blev det lite dumt...
Mad men däremot skulle jag se om för miljöerna, detaljerna som man lätt missar för att man är så upptagen med att tolka de stela artiga leendena och lyssna efter nyanser i de milda rösterna som uttalar dessa artigheter. Ibland flödar dock enradingarna… man stiger in i denna värld o vill inte lämna den.
Kanske är jag helt enkelt ovan, tittar sällan på teve o det här med kabelteve är nytt sen november, har mest tittat på gamla filmer på TCM, märkligt att somligt håller o annat inte. Har redan omvärderat en del av de filmer jag ansåg omistliga för inte alls så länge sedan. Var inbiten cineast o såg det mesta i rätt många år, ibland tom illegala råkopior på drift från drömfabrikerna. Men det var ju före de digitala autostradornas tid.
Försökte också se den svenska julsatsningen, någon deckare i västkustsmiljö. Hopplöst. Förstår inte varför vi förväntas döma svenska produktioner med andra måttstockar. Det här var möjligen kul för dem som bor i trakterna. Själv genomled jag en gång en ädelkalkon på förhandsvisning bara för att den var inspelad i mina kvarter. Sånt är faktiskt lite kul när man har geografin inpräntad och får se den styckad och hopfogad till något annat. Se där, en bil kör över järnvägen och dyker upp vid en äng 7 km därifrån.
Hur ska man hitta en serie som Mad men? Jag hittade den av en händelse, genom att en kanals maratonvisning. Och då har den alltså visats i två omgångar tidigare. Kanalerna har ju sina målgrupper o därför håller man väl sig till samma kanaler mestadels. Kanal 5 visar ju mest spekulativ skit, kollar bara vilka filmer man visar. Axessteve är pålitlig som en gammal historielärare, men även här dyker lite tveksamt material upp. Såg för inte länge sen en serie som skulle handla om Gud o vetenskapen men som var en enda lång propagandafilm för intelligent design! Det måtte inköparna ha missat totalt. Här ställde man upp de skeptiska vetenskapsmännen i sterila miljöer där de fick ge uttryck för sitt tvivel, medan de som såg en ändamålsenlighet i naturen alltid filmades iundersköna parker, i motljus silat genom grönt bladverk, blommor o vattenglitter. Oach Sveriges television gömmer undan allt som kan anklagas för att vara lite för svårt för populasen. Nu i dagarna har man visat Den första kretsen, en rysk produktion. Den köpte man in o gömde undan i svt24, sent på fredagskvällar, nu repris på dagtid i svt1. Hur många har sett den?
Jag skulle önska att dagstidningarna ägnade mer intresse åt våra medier, har aldrig begripit hur man kan ägna det som fyller våra sinnen så många timmar om dygnet o som därmed påverkar oss så mkt, ett så förstrött intresse. O så har det alltid varit.
Mad men däremot skulle jag se om för miljöerna, detaljerna som man lätt missar för att man är så upptagen med att tolka de stela artiga leendena och lyssna efter nyanser i de milda rösterna som uttalar dessa artigheter. Ibland flödar dock enradingarna… man stiger in i denna värld o vill inte lämna den.
Kanske är jag helt enkelt ovan, tittar sällan på teve o det här med kabelteve är nytt sen november, har mest tittat på gamla filmer på TCM, märkligt att somligt håller o annat inte. Har redan omvärderat en del av de filmer jag ansåg omistliga för inte alls så länge sedan. Var inbiten cineast o såg det mesta i rätt många år, ibland tom illegala råkopior på drift från drömfabrikerna. Men det var ju före de digitala autostradornas tid.
Försökte också se den svenska julsatsningen, någon deckare i västkustsmiljö. Hopplöst. Förstår inte varför vi förväntas döma svenska produktioner med andra måttstockar. Det här var möjligen kul för dem som bor i trakterna. Själv genomled jag en gång en ädelkalkon på förhandsvisning bara för att den var inspelad i mina kvarter. Sånt är faktiskt lite kul när man har geografin inpräntad och får se den styckad och hopfogad till något annat. Se där, en bil kör över järnvägen och dyker upp vid en äng 7 km därifrån.
Hur ska man hitta en serie som Mad men? Jag hittade den av en händelse, genom att en kanals maratonvisning. Och då har den alltså visats i två omgångar tidigare. Kanalerna har ju sina målgrupper o därför håller man väl sig till samma kanaler mestadels. Kanal 5 visar ju mest spekulativ skit, kollar bara vilka filmer man visar. Axessteve är pålitlig som en gammal historielärare, men även här dyker lite tveksamt material upp. Såg för inte länge sen en serie som skulle handla om Gud o vetenskapen men som var en enda lång propagandafilm för intelligent design! Det måtte inköparna ha missat totalt. Här ställde man upp de skeptiska vetenskapsmännen i sterila miljöer där de fick ge uttryck för sitt tvivel, medan de som såg en ändamålsenlighet i naturen alltid filmades iundersköna parker, i motljus silat genom grönt bladverk, blommor o vattenglitter. Oach Sveriges television gömmer undan allt som kan anklagas för att vara lite för svårt för populasen. Nu i dagarna har man visat Den första kretsen, en rysk produktion. Den köpte man in o gömde undan i svt24, sent på fredagskvällar, nu repris på dagtid i svt1. Hur många har sett den?
Jag skulle önska att dagstidningarna ägnade mer intresse åt våra medier, har aldrig begripit hur man kan ägna det som fyller våra sinnen så många timmar om dygnet o som därmed påverkar oss så mkt, ett så förstrött intresse. O så har det alltid varit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
