torsdag 9 juni 2011

Om Juholts problem

Såg den arme Juholt i Agenda. Den stackarn gjorde en Ringholm. Jag förstår att det kommer krävas några partiledare innan partiet har rätat ut sig efter Göran Perssons stora bak, men Juholt?? Han och hans gäng verkar vara en homogen samling vita medelålders män utan vare sig bildning eller utbildning. Och det värsta är att de inte ser något fel med det.

Vad är problemet med att ha styrande som inte har någon utbildning? Det är inte bara de att de är djupt ointellektuella, de saknar helt förutsättningar att någonsin bli det. Det är inte deras bakgrund eller deras gener det är fel på, felet ligger i att de aldrig lärt sig tänka på ett systematiskt vis. Visst finns det naturbegåvningar som lär sig springa fort, hoppa högt, sjunga fint etc, utan vederbörlig träning, men de är undantagen. Vitsen med universitet – förutom den uppenbara kunskapsväxten genom forskning – är att träna unga människors intellekt, träna dem att vända och vrida på påståenden, granska dem, ifrågasätta, debattera och få en grundläggande känsla för tillvarons oerhörda komplexitet och mångfald. Inte att fostras in i en färdig rörelse, där debatterna mer är uppvisningar, fingerövningar.

Att det finns människor som på allvar kan känna förtroende för sådana politiker, är en gåta. Tur vi har duktiga tjänstemän…

Om åldersdiskriminering

Äntligen togs ålderdiskriminering upp i ett samhällsprogram – Agenda. Alla vet att det är nästintill omöjligt att få ett nytt arbete efter 50, ja kanske redan efter 40. Som kontrast nämndes USA där lagstiftaren varit tydlig.

Vad som är värre är att åldersdiskriminering inte i första hand är en fråga om rättvisa i arbetslivet, att tillvarata kompetens etc, utan att hela vår kultur är så ungdomsfixerad att vi alla, oavsett ålder, tycks tro att yngre människor generellt är lite bättre i samtliga avseenden. Ju högre ålder, desto fulare, dummare, inkompetentare, ja sämre i allt tycks människan vara. En pensionär är knappt värd att ta på allvar överhuvudtaget. Jag har förundrat hört komiker driva med äldre människor och folk har skrattat oreflekterat. Samma människor, fullt normalt utrustade människor i varierande åldrar, skulle satt skrattet i vrångstrupen om den gamla människan ersatts av en invandrare eller en kvinna. Då hade skämtet blivit plumpt, rasistiskt, olämpligt.

Någon av Filip och Fredrik (vars förträfflighet jag helt missar), intervjuade Kjerstin Dellert härförleden om den dvd hon gjort med enkla fysiska övningar för riktigt gamla människor. Den unge mannens enda fråga var om målgruppen verkligen var i stånd att hantera en dvd-spelare… Ingen reagerar.

Nej, vi är totalt okänsliga när det gäller åldersdiskriminering, vi har en stor blind fläck. Jämför detta med t ex den allmänna känsligheten för något som med lite fantasi skulle kunna tolkas som kritiskt mot judar – här svindlar tanken. Pensionärslobbyister, var är ni?

Är det månne vår svenska ängslighet och därmed med den okritiska fascinationen inför allt som är modernt som spelar oss detta fula spratt? Hur kan man tro att en gammal människa skulle vara dummare och mindre kompetent än en ung människa?