Om socialdemokratin

Det här valet tycks handla mest om plånboksfrågor, men jag tror faktiskt att det som avgör det hela i slutänden, är en tydlig ideologisk skillnad som folk har uppfattat. Skillnaden handlar om synen på förhållandet individ – kollektiv, dvs i vilken mån man föredrar breda kollektiva lösningar där andra – politiker, experter, bestämmer på ganska hög detaljnivå över människors liv eller om man hellre vill fatta egna beslut. Eftersom vi alltmer fattar egna beslut om teleoperatör, fondförvaltare, elbolag, dagis, skola, äldrevård, vårdcentral etc. och eftersom alltfler medborgare är allt bättre utbildade och både kan och vill bestämma över sina liv, blir socialdemokratins lite patriarkala omsorg om medborgarnas väl och ve helt enkelt oattraktiv och omodern. Det handlar inte om brist på solidaritet, ett kallt samhällsklimat eller vad nu socialdemokraterna vill kalla det, utan det handlar om att människor kan och vill ta ansvar för sina liv, fatta beslut, göra val och ta ansvar för dem. För det är väl just baksidan av den här patriarkala omsorgen, att den kan göra människor passiva och mindre intresserade av att ta kommandot i sina egna liv.
Sen är det klart att alliansen visat duglighet och samarbetsvillighet, och det i kombination med de rödgröna brist på enighet, med Ohly som hela tiden måste markera sitt oberoende, med Mona Sahlin som är så svår att tycka om, med en politik som inte innebär något nytt, en retorik som människor inte kan relatera till, gör att valet nog blir lätt för många.
Det är svårt att se hur socialdemokratin ska kunna vända den här utvecklingen efter valet. Att skylla allt på Mona Sahlin är att göra det lätt för sig. Ideologin börjar bli obsolet och väljarbasen dör sakta men säkert undan. Deras karta stämmer inte med verkligheten.