Om berusning

Varför är Berusning så laddat för oss svenskar? Varför betraktas berusade människor som något skamligt? Varför är det skämmigaste som finns att åka fast i en nykterhetskontroll dagen efter? Ja, vad är det för ett noa-ord, ”dagen-efter”? Törs vi inte ens uttala ordet bakfylla?

Svenskarnas förhållande till rusdrycker (kanske eg till berusning i allmänhet, men alkohol är ju det enda legala rusmedlet) är inte riktigt friskt. Vad beror det på att vi har så svårt att tolerera berusade människor? Minns ”affären” Schenström när Reinfelts pressekreterare fick avgå – inte för att hon hade en kärlekshistoria o satt o kelade på offentlig plats när hon hade jour, utan för att hon uppenbarligen var berusad. I ett annat land, t ex i UK blir sex på fel plats med fel person osvikligt en orsak till indignation, gatlopp i media och därmed hörande SKAM, medan berusning, även höggradig sådan betraktas med överseende och kanske mer som en privatsak. Hos oss är sex en privatsak och inget som någon annan har något med att göra, även på fel plats och med fel person. Men ve den som uppträder berusat! Kan vi le överseende då? Den enda som väl klarat detta hyfsat är teflon-Gudrun.

Jag har en kompis som på fullaste allvar reflekterade över att lämna sin relativt nye man efter att han uppträtt berusad på en fest, sluddrat lite enligt uppgift. Hon kände sig äcklad och kunde inte respektera honom efter detta. VA? Hjälp mig förstå!

Förvisso har vi en lång historia av superi med dithörande social misär och förvisso har nykterhetsrörelsen haft stort inflytande, men denna RÄDSLA för berusning måste ha en annan grund. För visst är det rädsla? Att vi tillhör ett rationellt folkslag som hyllar förnuft och betraktar sydligt temperament med viss misstänksamhet, räcker inte som förklaring. Engelsmän är också sådana, därtill kanske ännu mer kontrollerade och ängsliga att inte kunna iaktta alla sociala koder i alla lägen.

Denna vår inställning måste ju rimligen även ligga bakom den HYSTERI som går i dagen inför andra berusningsmedel, ILLEGALA sådana, som det relativt oförargliga haschet och andra tyngre och för all del inte särskilt oförargliga berusningsmedel. Det är snudd på jordens uindergång att upptäcka att ens barn eller annan närstående använt sig av NARKOTIKA, oavsett vad som avses. En tugga kat eller en heroinspruta. Det är väl ändå skillnad?